Finländska råvaror

Uppe i norr behövs ”SISU”. Inhemska råvaror ger näring åt folket med ”SISU”. Den finländska matkulturen bygger på råvaror som vi alltid har kunnat lita på.

Trots att handeln idag bjuder året om på ett på oändligt sortiment av produkter bl.a. i frukt- och grönsaksdiskarna, vill vi finländare fortfarande stöda våra inhemska produkter.  Vi vill igen lära oss vilka de bästa skördeperioderna för frukt och grönsaker är, vi vill återvända till våra rötter…

Vi listar de sex finländska råvarorna som i århundraden utgjort hörnstenarna i vår inhemska mat:

Rovan

Rovan odlades i Europa redan under förhistorisk tid. Vi vet inte med säkerhet var den först uppenbarade sig, men sannolikt var det någonstans i Europa.

Före potatisen var rovan ​​en av de huvudsakliga matväxterna i Finland. Den var viktig också länge efter att potatisodlingen kom igång – rovor odlades i hela landet redan i slutet på 1800-talet. Rovan var särskilt lämplig för odling i svedjemark eftersom den växer bra också i näringsfattig jord. Det var möjligt att så den i svejdejord där inga sädesslag skulle kunna trivas.

I norra Karelen odlades fortfarande på 1970-talet den ursprungliga rovarten. Finländarna älskar fortfarande sin rova – så mycket att den t.o.m. valdes till Årets grönsak år 2011.

Potatisen

Potatisens näringsvärde per hektar är större än näringsvärdet för någon annan odlingsväxt. Potatisen är en tålig knöl och kan odlas i talrika förhållanden. Trots det möttes den av stor misstänksamhet när den på 1700-talet landsteg i Finland. Det föll på kyrkans lott att ha sina präster att förkunna potatisens lov och ge odlingstips för den från prediksstolen.

Ursprungligen kom potatisen från Sydamerika. Troligen importerades den först till Spanien varifrån den spred sig till norrut och till östra Europa. Det finns otaliga historier (vars sanningshalt inte går att verifiera ) om vem som hämtade potatisen till Europa.

Potatisen hade flera olika namn på 1700-talet, ett av dem var ”jordäpple”. Ordet ”potatis” och ”päron” är ursprungligen finlandssvenska och är olika former av samma ord. Båda orden kommer från ordet ”pärun” eller ”pērun” i gammalt språk.

Potatisen var länge räddningen för hungriga finländare.  Konsumtionen av potatos har dock minskat sedan 1950-talet – då åt vi ca 180 kg potatis per år per person, medan vi idag, på 2010-talet, äter ca 60 kg per år per person.  Å andra sidan har konsumtionen av andra grönsaker ökat märkbart.

Kornet

Kornet är en av Finlands äldsta grödor. Arkeologiska fynd ger vid handen att det också är en av världens äldsta kulturväxter. Det äldsta kornfyndet har gjorts i Mellanöstern och är ca 9800 år gammalt.

De tidigaste spåren av korn i Finland har hittats i Åbo och daterats till omkring år 1500 f Kr. Korn var Finlands huvudsakliga gröda fram till omkring 1800, varefter rågen blev allt mer populär.

Den finska frasen ”Jo otti ohraleipä!” (uttrycket går inte att översätta, red.anm.) bottnar i det faktum att korn inte är särskilt lämpat att baka bröd av p.g.a. att det saknar gluten. Trots detta har ojäst kornbröd bakats också i Finland. Det äldsta kända kornbrödet bakades i Sund på Åland på Kastelholms slott – spår av just det brödet har hittats i en sentida järnåldersgrav. Även om kornet inte lämpar sig särskilt väl för bakning, är det huvudråvaran för en annan viktig delikatess: Ölet!

Idag är korn en av huvudgrödorna Finland. Produktionen täcker nästan varje år den inhemska efterfrågan. Dock används bara en del allt korn som odlas i vårt land till livsmedel – största delen används t.ex. till djurfoder eller maltproduktion.

Rågen

Råg växte ursprungligen som ogräs i våra korn- och vetefält. Dess ursprung ligger i Mellanöstern varifrån den gradvis från ca år 600 f Kr. kom till Europa.  I nordliga förhållanden klarade sig rågen bättre än kornet och vetet och slutligen blev rågen en dominerande odlingsväxt också hos oss.

Rågodlingen spred sig till norra Europa i början av medeltiden. De äldsta noteringarna om rågodling i Finland är från Pemar från cirka 100 f  Kr. I östra Finland blev rågen tidigt den huvudsakliga grödan.

Råg odlades till att börja med på svedjemark. Olika typer av råg användes till svedjebruksodling, t.ex. sved- och vildmarksråg. Den så kallade midsommarrågen odlas inte längre, det var en rågart som skördades till foder under den första delen av växtsäsongen. Den råg som numera skördas under sommarens andra växtsäsong används som livsmedel.

I Finland används rågen framför allt till att baka rågbröd. Rågbrödet är och har varit en viktig näringskälla för finländarna ända sedan medeltiden.

Rågen har fortfarande en framträdande roll på alla finländska matbord. År 2015 var ett speciellt gott rågår, då räckte den inhemska skörden för första gången på 15 år till för hela den finländska rågbrödsproduktionen.

Mjölken

Finländarnas förhållande i mjölk är unik: vi är det mest mjölkdrickande folket i världen! Vi har också en lång tradition av produktion av olika mejeriprodukter. Den moderna finländska favoriten – kvark – har långa anor; den framställdes redan så tidigt som på 1800-talet genom torkning i ugnen.

Mjölk var tidigare en säsongprodukt och dracks inte i samband med måltider ens den under första halvan av 1900-talat. Mjölk fick man bara under våren och sommaren. På vintern fick korna mat som ofta var så ensidig och begränsad att de gick i sin.

Här uppe i norr har vi ovanligt gynnsamma förhållanden för att förvara mjölk och mjölkprodukter. Före kylskåpens tid var det t.ex. vanligt att hugga upp isblock ur sjöar och vattendrag och lagra isen i sågspån i källaren och på så sätt ha ett kallt (eller åtminstone svalt) utrymme långt in på sommaren.  Det gjorde man ända till mitten på 1900-talet när de första kylskåpen fann vägen till Finland.

Tidigare användes färsk mjölk i allmänhet inte endast som en dryck – det räckte den inte till för. Den var huvudsakligen avsedd råvara för en rad olika produkter. Från mjölken ystade man ost och kärnade smör och den var även länge en viktig exportprodukt. Bonden fick ofta en en välbehövlig extra inkomst med sin mjölk. Med undantag av helg- och festdagar sågs mjölken sällan på bondens middagsbord.

Köttet

Av de viktiga inhemska råvarorna har köttet förlorat i prestige på senare tid. För några decennier sedan var situationen en annan; kött var dyrt och värdefullt. Bristen på kött under andra världskriget märks fortfarande i vårt förhållande till det. Dock anser många ännu idag att endast kött är ”riktig mat” bör serveras vid varje måltid. Den här inställningen går tillbaka till tiden då färskt kött serverades mycket sällan. Köttet var fortfarande i början av 1900-talet en säsongprodukt då slakten endast skedde om vårarna eller före någon riktigt stor fest.

Trots att köttet förlorat i anseende i vår tid, fortsätter efterfrågan och produktion att växa. År 2015 producerades tre procent mer fläskkött i Finland än under 2014. Nötköttsproduktionen ökade från 2014 till 2015 med fyra procent.