Mujkor (siklöja) och mos

”Mamma, mamma, mujkhandlaren kom till gården”, sprang jag glatt in och berättade för min mamma.  Om mujkhandlaren inte visade sig på några veckor, undrade vi alltid varför han inte hade fått någon fångst.  Jag har också varit med om att dra not.  I morgontimmarnas dimma, med den svala nattluften på kinderna har jag fått se hur mujkan glänser i morgonsolen när vi drar upp den.  Den synen glömmer man aldrig!  För mig var det en naturupplevelse, för fiskaren arbete och bröd.  Är det därför den smakar så gott?  Som barn fick jag alltid vara med om att tillreda fiskrätten från början – från att rensa fisken med bara fingrarna, förstås.  I en liten skål lade vi grovmalet rågmjöl, lite salt, så panerade vi mujkorna och stekte dem tills de var vackert gyllene.  De första mujkorna gick genast in i egen mun.  Potatismos hade vi alltid till.  Nu är min mujkhandlare stormarknadens fiskdisk eller torget, jag kan köpa fångsten färdigrensad.  Stekta mujkor eller ugnstillredda är vardagsmat i vår familj.  Mujkorna är en lika viktig del i vårt sommarfirande; våra gäster från när och fjärran blir aldrig besvikna när vi bjuder på grillade mujkor.  Och det som eventuellt blir över, äter vi kalla som nattmat i sommarkvällen.  Gåvan från de finländska klara sjöarna och vår egen natur är den bästa, mest närande:  Steka mujkor står högst bland alla våra nationalrätter!

Arja Lyytikäinen, Livsmedelssäkerhetsverket Evira